Straff för anställning av svart arbetskraft

Restaurangen på Södermalm var känd för sina generösa portioner och låga priser. Gästerna undrade sällan hur det var möjligt. I köket arbetade fyra män från Bangladesh – tolv timmar om dagen, sex dagar i veckan, för 40 kronor i timmen kontant. Ingen av dem hade arbetstillstånd. Ingen av dem fanns i något register. När Skatteverket och polisen slog till en onsdag lunch föll hela korthuset. Ägaren, en 45-årig man med tre restauranger, greps misstänkt för brott mot utlänningslagen och skattebrott. De fyra männen utvisades inom tre veckor.

Anställning av svart arbetskraft – att ha en utlänning anställd som saknar föreskrivet arbetstillstånd eller inte har rätt att vistas i Sverige – regleras i 20 kap. 5 § utlänningslagen (2005:716). Straffet är böter eller, vid försvårande omständigheter, fängelse i högst ett år. Utöver det straffrättsliga ansvaret kan arbetsgivaren åläggas en särskild avgift enligt 20 kap. 12 § – numera två prisbasbelopp per anställd, eller fyra prisbasbelopp om överträdelsen pågått längre än tre månader.

Brottet kan begås av alla som agerar som arbetsgivare – privatpersoner, företag, underentreprenörer eller organisationer. Det spelar ingen roll om arbetsgivaren betalat lön eller inte; det avgörande är att en person utan rätt att arbeta de facto utfört arbete under arbetsgivarens ledning. Oaktsamhet räcker – arbetsgivaren behöver inte ha vetat att personen saknade tillstånd, om hen borde ha kontrollerat det.

Straffrättsligt ansvar och sanktionsavgift

"Svartjobb handlar inte bara om skattefusk. Det är ett system som exploaterar de mest utsatta på arbetsmarknaden – människor som inte kan gå till polisen utan att riskera utvisning."

Sanktionsavgiften är inte ett straff i juridisk mening utan en administrativ avgift som beslutas av Migrationsverket. Den kan påföras oavsett om arbetsgivaren fälls för brott eller inte. Kombinationen av straffrättsliga och administrativa sanktioner gör att den totala kostnaden för en arbetsgivare som anställer svart arbetskraft kan bli mycket hög, särskilt vid flera anställda.

Koppling till skattebrott

I praktiken går anställning av svart arbetskraft ofta hand i hand med skattebrott. Arbetsgivaren betalar inte arbetsgivaravgifter, drar inte skatt och bokför inte lönekostnaderna. Det innebär att samma gärning ofta leder till åtal för både brott mot utlänningslagen och skattebrott (skattebrottslagen 2 §), där straffskalan är fängelse i upp till två år – eller sex år vid grovt brott. Ekobrottsmyndigheten och Skatteverket genomför regelbundet samordnade kontroller, ofta tillsammans med Arbetsmiljöverket och polisen.

Frikännandefrekvensen ligger runt 20 procent. Arbetsgivare som kan visa att de gjort rimliga kontroller – begärt arbetsgivarintyg, kontrollerat med Migrationsverket – har goda chanser att undgå ansvar. Problemet är att många aldrig gör några kontroller alls, ofta medvetet.

Praxis visar att domstolarna tar särskilt allvarligt på fall där arbetsgivaren utnyttjat arbetarnas utsatta ställning – exempelvis genom att betala extremt låga löner, kräva orimliga arbetstider eller hota med angivelse till polisen. I sådana fall skärps bedömningen mot fängelse.

Branschperspektiv

Bygg, restaurang, städ och jordbruk är de branscher där svart arbetskraft är vanligast enligt Skatteverkets skattegapsrapporter. Personalliggare och krav på ID06-kort i byggbranschen har minskat förekomsten, men problemen kvarstår – särskilt i verksamheter med långa underleverantörskedjor där ansvaret blir diffust.

Den som misstänker att en arbetsgivare anställer svart arbetskraft kan tipsa Skatteverket eller Arbetsmiljöverket anonymt. Arbetstagaren själv kan inte straffas för brottet – ansvaret ligger helt på arbetsgivaren.