Straff för egenmäktighet med barn

Sommarlovet hade precis börjat och pappa skulle ha barnen i två veckor enligt det avtal som tingsrätten hade fastställt. Men när han kom för att hämta sjuåriga Ella och femårige Oscar vid den överenskomna tidpunkten var huset tomt. Gardiner nere, brevlåda full, bilen borta. Tre dagar senare fick han veta genom en släkting att deras mamma hade rest till Turkiet med barnen – utan hans samtycke, utan passansökan med hans underskrift och utan att meddela någon. Det skulle dröja åtta månader innan barnen kom tillbaka till Sverige.

Egenmäktighet med barn regleras i 7 kap. 4 § brottsbalken. Bestämmelsen skyddar i första hand barnets rätt till kontakt med båda sina föräldrar och kriminaliserar den som obehörigen skiljer ett barn under femton år från någon som har vårdnaden om barnet. Brottet kan begås av en förälder som egenmäktigt tar med sig barnet eller vägrar lämna tillbaka det – men också av en tredje person, som en mor- eller farförälder som gömmer barnet.

Brottet har två huvudsakliga handlingsalternativ. Det första – att obehörigen skilja barnet från vårdnadshavaren – tar sikte på den klassiska situationen där en förälder eller annan person fysiskt tar med sig barnet utan den andre vårdnadshavarens samtycke. Det andra alternativet – att obehörigen bemäktiga sig barnet – avser situationer där barnet redan befinner sig hos gärningspersonen (exempelvis efter ett umgängestillfälle) och denne vägrar att lämna tillbaka barnet.

Vem kan dömas?

Både föräldrar och utomstående kan dömas. Vid gemensam vårdnad kan en förälder dömas om denne utan den andres samtycke för bort barnet eller håller det kvar. Sedan lagändringen 2014 kan även den förälder som har ensam vårdnad dömas om barnet undanhålls från den andre förälderns umgängesrätt som fastställts av domstol. Tredje person – exempelvis en ny partner, en släkting eller en vän – kan dömas om denne hjälper till att gömma barnet.

"Barnets bästa ska vara avgörande i alla beslut som rör barn. Att egenmäktigt föra bort ett barn från dess vårdnadshavare strider i grunden mot denna princip och skapar allvarliga risker för barnets psykiska hälsa." – Ur prop. 2013/14:120

Grovt brott

Om brottet bedöms som grovt är straffskalan fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om barnet förts utomlands, om gärningen inneburit att barnet under lång tid undanhållits från vårdnadshavaren, eller om gärningen annars varit av särskilt hänsynslös art. Internationella bortföranden bedöms i regel som grova.

Internationella bortföranden

När ett barn förs utomlands utan den andre vårdnadshavarens samtycke aktualiseras Haagkonventionen om internationella bortföranden av barn. Sverige är anslutet till konventionen, vilket innebär att svenska myndigheter kan begära att barnet återförs. Utrikesdepartementet och Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd bistår i dessa ärenden. Trots det är internationella bortföranden bland de svåraste fallen att lösa – processen tar ofta månader eller år, och i länder som inte har tillträtt Haagkonventionen är möjligheterna begränsade.

Bevisfrågor och praktiska svårigheter

Ett utmärkande drag för egenmäktighet med barn är den höga frikännandegraden. Bevisproblemen är påtagliga – det kan vara svårt att avgöra om barnet verkligen "undanhållits" eller om det funnits legitima skäl, som oro för barnets säkerhet. Domstolarna gör en samlad bedömning där barnets bästa alltid ska beaktas. I fall där det finns dokumenterad oro för våld eller övergrepp kan den förälder som undanhållit barnet frias.