Straff för grovt miljöbrott

Sommaren 2019. En kemisk fabrik i Mälardalen har i hemlighet lett sina processvatten direkt ut i en bäck som rinner ner mot Mälaren – Sveriges tredje största sjö och dricksvattentäkt för över en miljon människor. Utsläppen har pågått i minst tre år. Ämnena – klorerade lösningsmedel och tungmetaller – har sipprat ner i sedimenten, dödat bottenfaunan och kontaminerat grundvattnet i ett område på flera kvadratkilometer. När miljöåklagaren väcker åtal blir det det största miljöbrottmålet i länet på ett decennium. Företagets vd döms till fängelse i två år och sex månader. Företaget åläggs en företagsbot på 8 miljoner kronor.

Grovt miljöbrott regleras i 29 kap. 1 § andra stycket miljöbalken. Den grundläggande bestämmelsen om miljöbrott i första stycket straffbelägger den som förorenar mark, vatten eller luft på ett sätt som medför eller kan medföra skada på människors hälsa eller miljön. Straffet för normalgraden är böter eller fängelse i högst två år. Om brottet bedöms som grovt höjs straffskalan till fängelse i lägst sex månader och högst sex år.

När blir miljöbrott grovt?

Vid bedömningen av om miljöbrottet är grovt ska rätten enligt lagtexten särskilt beakta om gärningen har medfört eller kunnat medföra varaktiga skador av stor omfattning, om den varit av särskilt farlig art, eller om den innefattat ett medvetet risktagande av allvarligt slag. I praxis har domstolarna lagt särskild vikt vid följande faktorer:

Företagsansvar och företagsbot

Grovt miljöbrott begås ofta inom ramen för näringsverksamhet. Förutom att ansvariga personer – typiskt vd, miljöansvarig eller styrelseledamöter – kan dömas till fängelse, kan företaget åläggas en företagsbot. Sedan lagändringen 2020 kan företagsboten uppgå till högst 500 miljoner kronor för de allvarligaste brotten, även om belopp i den storleksordningen ännu inte utdömts för miljöbrott.

Ansvarsfördelningen inom ett företag är en central fråga vid grovt miljöbrott. Vem visste vad? Vem fattade besluten? Delegering av miljöansvar nedåt i organisationen friar inte ledningen från straffansvar om de borde ha känt till problemen. HD:s praxis understryker att den som har det övergripande ansvaret för verksamheten också bär det straffrättsliga ansvaret.

"Miljöbrott är inte offerlösa brott. Offren – människor, djur och ekosystem – märker skadorna först år eller decennier senare. Det är just därför straffskalan för grovt miljöbrott är så sträng: samhället måste kunna reagera kraftfullt mot den som medvetet skadar vår gemensamma livsmiljö."

Utredning och bevissvårigheter

Grovt miljöbrott är notoriskt svårt att utreda. Bevisningen kräver ofta teknisk expertis – kemiska analyser, hydrologiska utredningar, ekotoxikologiska bedömningar – som tar tid och kostar stora resurser. Miljöåklagarna vid Åklagarmyndighetens riksenhet för miljö- och arbetsmiljömål arbetar uteslutande med dessa ärenden, men kapaciteten är begränsad.

Frikännandefrekvensen ligger runt 28 procent, vilket delvis speglar bevissvårigheterna. Det kan vara svårt att bevisa kausalsamband – att just detta utsläpp orsakade just denna skada – särskilt när flera föroreningskällor finns i samma område. Preskriptionstiden för grovt miljöbrott är tio år, vilket ger åklagaren mer tid men innebär också att bevis kan hinna försvinna.

Skärpt miljöstraffrätt

Utredningen SOU 2025:14 föreslog betydande skärpningar av miljöstraffrätten. Bland förslagen finns ett nytt synnerligen grovt miljöbrott med en straffskala på fängelse i lägst två och högst åtta år, samt utvidgade möjligheter till förverkande av vinster från miljöbrottslighet. Förslagen är ännu inte genomförda men signalerar en tydlig politisk vilja att ta miljöbrott på större allvar.