Straff för körning under läkemedelspåverkan

Hon tar sin Sobril som vanligt på morgonen – en halv tablett, precis som läkaren ordinerat. Sedan sätter hon sig i bilen och kör till jobbet, samma väg som varje dag i tolv år. Vid en rutinkontroll utanför Enköping ber polisen om ett urinprov. Det visar positivt på bensodiazepiner. Hon är inte berusad, inte vinglig, inte det minsta opålitlig bakom ratten. Men lagen är tydlig: narkotikaklassade läkemedel i blodet och en bil i rörelse – det är rattfylleri.

Körning under påverkan av läkemedel regleras i 4 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott (trafikbrottslagen). Bestämmelsen täcker den som kör ett motordrivet fordon efter att ha intagit narkotika i så stor mängd att det vid eller efter körningen finns kvar i blodet. För narkotikaklassade läkemedel – dit exempelvis bensodiazepiner som Sobril och Stesolid, tramadol och zolpidem hör – gäller en nollgräns: minsta spår i blodet räcker för att brottet ska vara fullbordat.

Tre typer av läkemedelspåverkan

Lagen skiljer på tre situationer som alla kan leda till rattfylleridom:

Den avgörande skillnaden ligger i receptet. Den som tar narkotikaklassade läkemedel utan giltig ordination faller under nollgränsen – det spelar ingen roll om personen kör felfritt. Men den som tar samma preparat med recept från en läkare fälls bara om åklagaren kan visa att personen var så påverkad att det innebar en trafikfara. Denna distinktion är central och har prövats upprepade gånger i domstol.

Straffskala och grovt brott

Straffet för rattfylleri genom läkemedelspåverkan är böter eller fängelse i högst sex månader. Om brottet bedöms som grovt – exempelvis om föraren var avsevärt påverkad eller om körningen innebar en påtaglig fara för trafiksäkerheten – döms till fängelse i högst två år.

"Gränsen mellan laglig medicinering och rattfylleri kan vara hårfin. En patient som tar ett narkotikaklassat läkemedel enligt ordination begår inget brott – förutsatt att påverkan inte gör körningen trafikfarlig. Men bevisbördan hamnar i praktiken ofta på den tilltalade."

Körkortskonsekvenser

För den enskilde är körkortsåterkallelsen ofta den hårdaste konsekvensen. Vid rattfylleri av normalgraden återkallas körkortet i minst tolv månader. Vid grovt rattfylleri är spärrtiden minst 24 månader, och Transportstyrelsen kan kräva läkarintyg med drogtest under lång tid innan nytt körkort utfärdas. Den som är beroende av bilen för sitt arbete kan drabbas ekonomiskt långt utöver själva straffet.

Vanliga läkemedel som leder till rattfylleriåtal inkluderar bensodiazepiner (Sobril, Stesolid, Oxascand), tramadol, kodein i högre doser, zolpidem (Stilnoct) och pregabalin (Lyrica) som narkotikaklassades 2018. Listan uppdateras löpande av Läkemedelsverket.

Praktiska råd

Den som tar narkotikaklassade läkemedel på recept bör alltid diskutera körförmågan med sin läkare. I många fall finns det alternativa preparat som inte är narkotikaklassade. Transportstyrelsen publicerar en lista över trafikfarliga läkemedel som uppdateras regelbundet. Att ha receptet med sig i bilen bevisar inte att man kör lagligt – det bevisar bara att preparatet är ordinerat. Om polisen misstänker påverkan avgör ett blodprov och en klinisk bedömning.

Frikännandefrekvensen ligger runt 20 procent, ofta beroende på att receptundantaget inte tillämpats korrekt eller att den kliniska bedömningen inte stödjer att föraren var påverkad. Preskriptionstiden är två år för normalgraden och fem år för grovt brott.