Straff för olovlig identitetsanvändning

Hon upptäckte det en torsdagskväll i mars. Inkassobrevet som låg i brevlådan gällde en skuld på 42 000 kronor – ett mobilabonnemang hon aldrig tecknat, en adress hon aldrig bott på, och ett personnummer som var hennes. Någon hade använt hennes identitet för att skaffa sig kredit. Tre telefoner hade beställts, alla till en boxadress i Göteborg. Det skulle ta henne åtta månader, fjorton telefonsamtal och två polisförhör innan skulden avskrevs. Men känslan av att någon annan hade varit hon – av att hennes namn och personnummer cirkulerat i ett system hon inte kontrollerade – den försvann aldrig helt.

Olovlig identitetsanvändning regleras i 4 kap. 6b § brottsbalken och trädde i kraft den 1 juli 2016. Bestämmelsen kriminaliserar den som genom att olovligen använda en annan persons identitetsuppgifter utger sig för att vara denne och därigenom ger upphov till skada eller olägenhet för honom eller henne. Brottet fångar upp det som i vardagligt tal kallas identitetskapning – men med en juridisk precision som skiljer det från andra förmögenhetsbrott.

Innan lagen trädde i kraft var identitetskapning ett rättsligt ingenmansland. Den som använde någon annans personnummer för att beställa varor kunde i bästa fall dömas för bedrägeri mot företaget – men offret vars identitet missbrukades saknade straffrättsligt skydd. Propositionen (2015/16:150) motiverade kriminaliseringen med att "den alltmer digitaliserade vardagen skapar nya möjligheter för den som vill missbruka andras identiteter" och att det straffrättsliga skyddet var "otillräckligt".

Vad krävs för fällande dom?

För att dömas krävs tre rekvisit. Först: olovlig användning av en annan persons identitetsuppgifter – det kan vara personnummer, namn, foto, inloggningsuppgifter eller andra identifierande data. Sedan: att gärningspersonen utger sig för att vara den personen. Slutligen: att handlingen ger upphov till skada eller olägenhet för offret. Olägenhet tolkas brett – det behöver inte vara ekonomisk skada. Även obehag, tidsförlust och oro kan räcka.

"Den alltmer digitaliserade vardagen skapar nya möjligheter för den som vill missbruka andras identiteter. Det straffrättsliga skyddet mot sådant missbruk är otillräckligt." – Proposition 2015/16:150

Gränsdragning mot andra brott

Olovlig identitetsanvändning överlappar ofta med bedrägeri (9 kap. 1 § BrB), urkundsförfalskning (14 kap. 1 § BrB) och dataintrång (4 kap. 9c § BrB). Domstolarna dömer inte sällan för flera brott i konkurrens. Den avgörande skillnaden är att olovlig identitetsanvändning skyddar offrets personliga identitet – inte företagets ekonomiska intresse. Det innebär att brottet aktualiseras även i fall där inget ekonomiskt bedrägeri har fullbordats.

Ökningen av identitetsbrott

Enligt Polismyndighetens statistik har anmälningarna om identitetsrelaterade brott mer än fördubblats sedan 2016. Den digitala infrastrukturen – med BankID, Swish och digitala signaturer – har skapat nya angreppspunkter. Nätfiske, SIM-kapning och datastöld från hackade databaser är de vanligaste metoderna. Trots ökningen leder bara en bråkdel av anmälningarna till åtal – bevissvårigheterna är betydande när gärningspersonen agerar digitalt och ofta från utlandet.

Skydd och förebyggande

Den som drabbas bör omedelbart spärra sitt personnummer hos UC och Bisnode, kontakta sin bank, och polisanmäla. Sedan 2018 erbjuder flera kreditupplysningsföretag ID-skydd som meddelar innehavaren vid kreditförfrågningar. Skatteverket kan i särskilda fall tilldela ett nytt samordningsnummer – men aldrig ett nytt personnummer.