Straff för ringa skadegörelse

Det var en lördagsnatt i april och gruppen hade delat på en flaska vodka sedan klockan åtta. Utanför en nattklubb i Malmö fick en 19-årig kille ett utbrott – sparkade till en papperskorg så hårt att plastlocket sprack och soptunnan välte. Skadan värderades till 800 kronor. Ingen människa skadades, ingen annan egendom berördes. Ordningsvakten filmade händelsen. Tre veckor senare fick killen ett strafföreläggande i brevlådan: ringa skadegörelse, 30 dagsböter.

Ringa skadegörelse regleras i 12 kap. 2 § brottsbalken och utgör den lindrigaste formen av skadegörelsebrott. Bestämmelsen tar sikte på fall där det brott som avses i 1 § – alltså vanlig skadegörelse – med hänsyn till skadans obetydlighet och övriga omständigheter vid brottet är att anse som ringa. Straffskalan är böter eller fängelse i högst sex månader.

Gränsdragningen mellan ringa och normalgraden av skadegörelse är central. Lagstiftaren har inte satt någon exakt beloppsgräns, men i praxis har Högsta domstolen (NJA 1988 s. 351) angett att det belopp som skiljer stöld från ringa stöld – idag ungefär 1 250 kronor – kan vara vägledande även för skadegörelsebrott. En skada under detta belopp talar för ringa rubricering, men helheten avgör: även skadans art, omständigheterna vid brottet och gärningspersonens uppsåt spelar in.

Typiska fall

Ringa skadegörelse omfattar det mesta av vardagsförstörelse: sparkade papperskorgar, krossade flaskor mot husväggar, repade bilar med lågt skadebelopp, sönderslagna brevlådor och trasiga planteringar. Gemensamt är att skadorna är begränsade – både i ekonomiskt värde och i allvar. Det som skiljer ringa skadegörelse från ordningsstörning eller ofog är att det krävs faktisk skada på egendom.

"Vid bedömningen av om skadegörelse ska anses som ringa ska samtliga omständigheter beaktas – inte bara skadans ekonomiska värde utan även gärningens karaktär och sammanhang." – HD, NJA 1988 s. 351

Åtalsregler

Ringa skadegörelse faller under begränsad åtalsrätt. Enligt 12 kap. 6 § BrB får åklagaren väcka åtal för ringa skadegörelse "om åtal är påkallat ur allmän synpunkt". I praktiken innebär det att polis och åklagare gör en bedömning av om brottet är tillräckligt allvarligt för att motivera lagföring. Enstaka fall av ringa skadegörelse med okänd gärningsperson läggs regelmässigt ner – resurserna riktas istället mot grövre brott.

Detta betyder dock inte att ringa skadegörelse är straffritt. Den som grips på bar gärning eller identifieras genom övervakningskameror kan fortfarande lagföras – ofta genom strafföreläggande (ett förenklat förfarande där den misstänkte godkänner böter utan rättegång). För unga under 18 år kan påföljden istället bli ungdomstjänst.

Skadestånd

Oavsett om åklagaren väljer att väcka åtal har den skadelidande alltid rätt att kräva skadestånd. Skadeståndet bestäms enligt skadeståndslagen (1972:207) och motsvarar normalt reparationskostnaden eller det förstörda föremålets marknadsvärde. Vid ringa skadegörelse handlar det ofta om belopp mellan 500 och 2 000 kronor – men processen kan bli dyrare än själva skadan om den drivs i domstol.

För den som drabbas av upprepad ringa skadegörelse – exempelvis klotter på en fasad eller sönderslagna fönsterrutor – kan skadorna summeras till betydande belopp över tid, även om varje enskild händelse är lindrig.