Straff för sprängmedelsbrott

Tipset kom via en krypterad chattapp. En tjugotreårig man i en förort söder om Stockholm hade lagt ut ett meddelande i en sluten grupp: "Har grejerna. Hämta ikväll." Polisens underrättelsetjänst hade redan infiltrerat gruppen. Nationella insatsstyrkan slog till klockan 03:14 – i ett källarförråd hittade de fyra dynamitgubbar, två elektriska sprängkapslar, trettio meter stubintråd och en halvfärdig rörgranat. Mannen greps sovande i lägenheten ovanför. I hans telefon fanns instruktionsvideor om hur man bygger en laddning och chattar om priser per enhet. Han dömdes till tre och ett halvt års fängelse för grovt brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor.

Sverige har under det senaste decenniet upplevt en dramatisk ökning av sprängdåd kopplade till gängkriminalitet. Från 89 anmälda sprängningar 2022 till 149 under 2023 – ett rekordår som satte Sverige i internationellt rampljus som det land i Europa med flest sprängattentat per capita. Lagstiftaren har svarat med kraftigt skärpta straff. Sedan 1 januari 2024 gäller nya straffskalor som tillhör de strängaste i svensk rätt utanför mordparagrafen.

Sprängmedelsbrott regleras i lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor, främst i 29 a §. Brottet avser den som uppsåtligen bryter mot tillståndsplikten för explosiva varor – det vill säga innehar, hanterar, överlåter, importerar eller exporterar sprängmedel, handgranater, sprängkapslar eller annat explosivt material utan tillstånd.

De nya straffskalorna från 2024

Vid bedömningen av om brottet är grovt beaktar domstolen särskilt om varorna med hänsyn till sin verkan, konstruktion eller utformning varit av särskilt farlig beskaffenhet, om hanteringen avsett flera föremål eller stora mängder, om hanteringen skett i en miljö där varorna typiskt sett kan befaras komma till brottslig användning, eller om gärningen annars varit av särskilt farlig art.

Varifrån kommer sprängmedlen?

De explosiva varor som påträffas i kriminella sammanhang har huvudsakligen tre ursprung: stulna från byggindustrin och gruvnäringen (dynamit, sprängkapslar), smugglade från konfliktområden (handgranater av typ M75 från forna Jugoslavien) och hemtillverkade från legalt tillgängliga komponenter (kaliumnitrat, ammoniumnitrat). Handgranater av jugoslaviskt ursprung har blivit ett signum för svensk gängkriminalitet – billiga, kompakta och förödande.

"Antalet personer misstänkta för sprängningsbrott ökade från 58 stycken 2018 till 374 stycken 2024. Antalet domslut för grova brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor ökade från 7 till 63 mellan 2023 och 2024 – en niodubbling som speglar både fler brott och hårdare lagföring."

Koppling till annan allvarlig brottslighet

Sprängmedelsbrott förekommer sällan isolerat. Brottet är nästan alltid kopplat till annan grov kriminalitet: allmänfarlig ödeläggelse (3 kap. 6 § BrB) om sprängmedlet faktiskt detoneras, mord eller mordförsök om sprängningen riktas mot en person, vapenbrott om sprängmedlet förvaras tillsammans med skjutvapen, och narkotikabrott i fall där sprängdåd används som påtryckning i drogkonflikter.

För den som förvarar sprängmedel åt annan – exempelvis i sitt källarförråd utan att själv planera att använda dem – gäller samma straffskalor. Att "bara förvara" handgranater är lika straffbart som att bära dem på gatan. Domstolarna gör ingen åtskillnad i straffvärde mellan aktiv och passiv hantering.