Straff för tillgrepp av fortskaffningsmedel

Klockan var halv tre en augustinatt i Karlstad. En nittonåring och hans kompis hade missat sista bussen från krogen. Promenaden hem – åtta kilometer längs riksvägen – lockade inte. En silverfärgad Volvo V70 stod parkerad vid torget med olåst dörr. Tändningskablarna tog trettio sekunder. De hade kört tre kvarter när polisens blåljus dök upp i backspegeln. Ingen av dem hade tänkt behålla bilen. Men det spelade ingen roll – det räckte att de tagit den.

Tillgrepp av fortskaffningsmedel regleras i 8 kap. 7 § brottsbalken och kriminaliserar den som olovligen tar och brukar ett motorfordon eller annat motordrivet fortskaffningsmedel som tillhör någon annan. Skillnaden mot stöld är avgörande: vid stöld finns ett tillägnelseuppsåt – gärningspersonen vill behålla föremålet. Vid tillgrepp av fortskaffningsmedel handlar det om tillfälligt brukande. Bilen, mopeden eller båten ska "bara lånas".

Brottet omfattar alla motordrivna fordon: bilar, motorcyklar, mopeder, traktorer, motorbåtar och till och med motordrivna flygplan. Även elscootrar och elmopeder omfattas. Det krävs att fordonet faktiskt tas i bruk – att bara sätta sig i en bil utan att flytta den räcker normalt inte. Försök, förberedelse och stämpling är straffbart.

Straffskala och gradindelning

Brottet har tre svårighetsgrader. Normalgraden ger fängelse i högst två år. Om brottet är ringa – exempelvis en moped av lågt värde som tas en kort sträcka – döms till böter eller fängelse i högst sex månader. Vid grovt tillgrepp av fortskaffningsmedel, där gärningen exempelvis innefattat våld eller hot, varit av särskilt farlig art eller avsett betydande värde, är straffet fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.

"Den som tar en bil för att köra hem från krogen – utan att tänka behålla den – begår inte stöld utan tillgrepp av fortskaffningsmedel. Distinktionen kan verka hårfin, men straffskalan är lägre och brottets karaktär är annorlunda. Ändå hamnar de flesta i fängelse."

Gränsdragning mot stöld och olovligt brukande

Om gärningspersonen har tillägnelseuppsåt – vill behålla fordonet, sälja det eller plocka delar – rubriceras gärningen som stöld eller grov stöld, inte som tillgrepp av fortskaffningsmedel. Gränsdragningen avgörs av uppsåtet vid gärningstillfället. Om en person tar en bil med avsikt att bara köra hem men sedan bestämmer sig för att behålla den, kan rubriceringen ändras.

Olovligt brukande (10 kap. 7 § BrB) är ett närliggande brott som avser olovligt nyttjande av annans egendom, men utan det tillägnandemoment som krävs för stöld. Tillgrepp av fortskaffningsmedel är en specialbestämmelse som tar över vid motordrivna fordon.

Försvårande omständigheter inkluderar att fordonet skadats, att det körts i hög hastighet eller på ett farligt sätt, att det använts vid annan brottslighet, eller att gärningspersonen tidigare dömts för liknande brott. Ungdomspåföljd är vanlig – ungdomstjänst eller ungdomsvård döms ofta ut för gärningspersoner under 21.

Skadestånd och försäkring

Utöver straffet blir den dömde normalt skadeståndsskyldig för eventuella skador på fordonet, bärgningskostnader och värdeminskning. Fordonets försäkring täcker inte skador som uppkommit vid tillgrepp – det är trafikförsäkringen som svarar för tredje mans skador, men ägaren får ofta en självriskhöjning. Den som saknar tillgångar att betala skadeståndet kan hamna hos Kronofogden under lång tid.