Straff för upplopp

Det började som en fredlig demonstration på ett torg i en förort söder om Stockholm. Omkring tvåhundra personer hade samlats för att protestera mot ett omstritt polisiärt ingripande veckan innan. Stämningen var anspänd men lugn – tills någon kastade en sten mot en polisbuss. Inom minuter eskalerade situationen. Containrar vältes, bilar fick sina rutor krossade och fyrverkerier sköts mot poliserna som försökte bilda kedja. Polisbefälet tog till megafonen och uppmanade folksamlingen att skingra sig. Majoriteten lydde. Men en grupp på kanske fyrtio personer stannade kvar, blockerade gatan och fortsatte kasta föremål. Det var i det ögonblicket – när uppmaningen att skingras ignorerades – som handlingen gick från ordningsstörning till upplopp.

Upplopp regleras i 16 kap. 1 § brottsbalken och tillhör de brott som riktar sig mot allmän ordning. Bestämmelsen tar sikte på situationer där en folksamling stör den allmänna ordningen och, efter att myndighet uppmanat folksamlingen att skingra sig, ändå inte åtlyder. Det krävs alltså två saker: att en folksamling faktiskt stör ordningen, och att den inte lyder en myndighetspersons uppmaning att skingras.

Det finns en viktig trappa i lagstiftningen. Om folksamlingen skingrar sig efter uppmaningen men ändå har stört ordningen, kan anstiftare och anförare dömas till böter eller fängelse i högst två år. Om folksamlingen inte skingrar sig höjs straffet för anstiftare och anförare till fängelse i högst fyra år, och övriga deltagare riskerar böter eller fängelse i högst två år. Vid våldsamt upplopp – där folksamlingen kollektivt utövar våld på person eller egendom eller hotar med sådant våld – skärps straffet ytterligare.

Skillnaden mellan upplopp och våldsamt upplopp

Upplopp och våldsamt upplopp (16 kap. 2 §) är närbesläktade men skilda brott. Vid upplopp krävs att folksamlingen stör ordningen och inte lyder uppmaningen att skingras. Vid våldsamt upplopp krävs dessutom att folksamlingen med samlat våld sätter sig upp mot myndighetsutövning, eller att den med sådant våld tvingar fram eller hindrar en viss åtgärd. Straffskalorna är väsentligt hårdare vid våldsamt upplopp – upp till tio års fängelse för anstiftare och anförare.

"Ansvaret för upplopp är kollektivt – men straffet är individuellt. Domstolen måste bedöma varje deltagares roll: var du den som kastade första stenen, den som eldade på stämningen, eller den som bara stod kvar när alla andra gick?"

Bevissvårigheter och moderna utmaningar

Upplopp är ett av de svåraste brotten att utreda och lagföra. I en kaotisk situation med hundratals deltagare är det en enorm utmaning att identifiera enskilda personer och fastställa deras individuella roller. Polisen förlitar sig på övervakningskameror, kroppskameror, helikopterbilder och vittnesmål – men även med sådant material är bevisningen ofta svag.

Sociala medier har förändrat dynamiken. Upplopp kan planeras och koordineras via slutna chattgrupper, och deltagarnas egna filmklipp kan både bevisa och frikänna. Samtidigt har den digitala spridningen av bilder från upplopp skapat en ny dimension – filmklipp som glorifierar våld kan i sig utgöra bevisning om delaktighet.

Demonstrationsfriheten och dess gränser

Sverige har grundlagsskyddad demonstrationsfrihet (2 kap. 1 § regeringsformen). Rätten att demonstrera är en hörnsten i demokratin. Men den rätten är inte absolut – den gäller fredliga demonstrationer. I det ögonblick en demonstration övergår i ordningsstörning och deltagarna vägrar lyda myndighetens uppmaning att skingras, har demonstrationsfriheten nått sin gräns.