Straff för kontaktförbudsbrott

Klockan 02:14 en lördagsnatt vibrerar telefonen. Sedan igen klockan 02:17, 02:19, 02:22. Samma nummer. En kvinna i Västerås har kontaktförbud mot sin före detta partner – men meddelandena slutar inte. "Jag vet var du är." "Jag såg dig i dag." Vid sjunde samtalet ringer hon polisen. Positionsdata från mannens fotboja visar att han stod 80 meter från hennes lägenhet.

Den som bryter mot ett beslut om kontaktförbud begår ett brott enligt 24 § kontaktförbudslagen (1988:688). Kontaktförbud är ett administrativt skyddsbeslut som åklagare kan meddela för att förhindra att en person trakasserar, förföljer eller hotar en annan person. Förbudet används framför allt i fall av partnervåld, stalkning och sexualbrott, men kan meddelas i alla situationer där det finns risk för brott eller förföljelse.

Straff och konsekvenser

Straffet för att bryta mot kontaktförbud är böter eller fängelse i upp till ett år. I praktiken leder ett enskilt brott vanligen till böter eller villkorlig dom. Upprepade brott eller brott i kombination med fysiska trakasserier höjer straffvärdet och kan leda till fängelse. Åklagaren kan skärpa ett kontaktförbud om det bryts mot, och brott mot kontaktförbud tas normalt på stort allvar – förbudsöverträdelser är ofta ett förstadium till allvarligare våldsbrott.

Den skyddade personen kan larma via ett trygghetslarm kopplat till polisen, som har befogenhet att omedelbart gripa den som bryter mot förbudet. Bevisningen i dessa mål är ofta tydlig – telefonsamtal, sms, e-post och positionsdata ger konkreta spår. Frikännandefrekvensen är därför låg, runt tio procent.

Kontaktförbud meddelas av åklagare och gäller normalt ett år. Det kan förlängas och omprövning kan begäras av den som är ålagd förbudet. Preskriptionstiden är två år för normalgraden.