Straff för skolpliktsbrott

En morgon i oktober i en mellansvensk kommun. Klockan ringer 08:15. I klassrum 7B finns 23 elever – men en bänk i bakre raden är tom. Den har varit tom i tre veckor nu. Klassläraren har ringt hem, kuratorn har skickat brev, rektorn har haft möte med föräldrarna. Mamma säger att sonen vägrar gå till skolan. Pappa säger att de försökt. Men kommunen har fått nog – ett vitesföreläggande på 15 000 kronor riktas mot vårdnadshavarna. Betala vitet, eller se till att barnet kommer till skolan. Det är verkligheten bakom det som i folkmun kallas skolpliktsbrott.

Skolplikt i Sverige innebär att barn ska gå i skolan från det år de fyller sex år till och med vårterminen det år de fyller sexton. Ansvaret delas mellan kommunen (som ska erbjuda utbildning) och vårdnadshavarna (som ska se till att barnet deltar). När ett barn inte fullgör skolplikten – och orsaken bedöms ligga hos vårdnadshavarna – kan kommunen ingripa. Inte med straff i brottsbalkens mening, utan med vitesföreläggande enligt skollagen 7 kap. 23 §.

Vad säger skollagen?

Skollagen (2010:800) 7 kap. 23 § ger kommunen rätt att förelägga vårdnadshavare att fullgöra sina skyldigheter – det vill säga se till att barnet deltar i obligatorisk utbildning. Föreläggandet kan förenas med vite. Vitet är inte ett straff utan ett ekonomiskt påtryckningsmedel: om vårdnadshavaren inte rättar sig efter beslutet kan kommunen ansöka hos förvaltningsrätten om att vitet ska dömas ut.

Viktig begränsning: vite får bara föreläggas om det bedöms att vårdnadshavaren inte gjort vad som rimligen kan krävas. Om ett barn själv vägrar gå till skolan – trots att föräldrarna gjort allt de kan – kan inget vite utdömas mot föräldrarna. Domstolarna har i flera mål upphävt vitesförelägganden där kommunen inte kunnat visa att föräldrarna brustit.

"Skolplikten är barnets rätt till utbildning – inte bara en skyldighet. Vitesföreläggandet riktar sig mot vårdnadshavare som aktivt eller passivt hindrar barnet från att gå i skolan. Men det är ett trubbigt verktyg: det hjälper inte barnet som mår dåligt, och det straffar föräldrar som redan kämpar."

Processen steg för steg

Vitebelopp och praxis

Vitesbeloppet varierar kraftigt mellan kommunerna. Vanliga belopp ligger mellan 5 000 och 50 000 kronor. Danderyds kommun har riktlinjer som anger 10 000–25 000 kronor som typiskt intervall. Vissa kommuner har utdömt viten på över 100 000 kronor vid långvarig och grov frånvaro. Under 2024 hanterade förvaltningsdomstolarna omkring 140 ärenden om skolpliktsviten, varav vitet dömdes ut i cirka 60 procent av fallen.

Skolpliktsbrott ökar. Bakgrunden är dels ökande skolfrånvaro (särskilt efter pandemin), dels att kommunerna blivit mer aktiva med vitesförelägganden. Skolinspektionen har upprepat kritiserat kommuner som inte agerar när elever har långvarig frånvaro – och det har lett till fler vitesbeslut.

För vårdnadshavare som hamnar i denna situation gäller: dokumentera allt ni gör för att få barnet till skolan. Kontakta elevhälsan, begär möten med rektorn, och se till att kommunikationen sker skriftligt. Om kommunen förelägger er med vite har ni rätt att överklaga till förvaltningsrätten – och domstolen prövar då om ni verkligen brustit i ert ansvar.