Straff för tagande av muta

En upphandlingschef på en mellanstor kommun får en inbjudan till en konferens i Dubai – allt betalt av ett byggföretag som just nu lämnar anbud i en stor infrastrukturupphandling. Resan kostar 85 000 kronor. Upphandlingschefen tackar ja och uppger den som en branschkonferens i sin kalender. Sex månader senare tilldelas byggföretaget kontraktet. Antikorruptionsgruppen på Ekobrottsmyndigheten börjar granska ärendet efter ett anonymt tips.

Tagande av muta regleras i 10 kap. 5 a § brottsbalken och innebär att en arbetstagare eller uppdragstagare – i offentlig eller privat sektor – tar emot, godkänner eller begär en otillbörlig förmån för sin tjänsteutövning. Begreppet otillbörlig förmån är centralt: en lunchinbjudan eller en flaska vin vid jul kan vara tillåtna om de är öppna och sedvanliga i branschen. Det som inte är tillåtet är förmåner som syftar till att påverka hur den mottagande personen utför sitt arbete.

Straffskala och grovt brott

Straffskalan sträcker sig från böter till fängelse i två år för normalgraden. Grovt tagande av muta kan ge upp till sex år. Gränsen till det grova brottet dras vid om mutsumman är stor, om gärningspersonen haft en central position, eller om brottet inneburit allvarligt missbruk av förtroendet.

Brottet gäller både offentlig och privat sektor sedan 2012 års reform. En anställd på ett privat bolag kan dömas för tagande av muta om han eller hon mottar en otillbörlig förmån i sin yrkesroll. Svenska bolag som mutar utländska tjänstemän kan lagföras i Sverige enligt den extraterritoriella tillämpningen av lagstiftningen.

Företagsbot och utredning

Korporationsansvar – företagsbot – är en viktig del av mutbrottslagstiftningen. Om en anställd har mutat någon kan företaget åläggas att betala en företagsbot på upp till tio miljoner kronor. Ekobrottsmyndigheten och polisens specialiserade enheter utreder mutbrott, ofta i samarbete med internationella organ som Transparency International och OLAF.

Frikännandefrekvensen är runt 20 procent. Det är ofta svårt att bevisa att en förmån verkligen var avsedd att påverka tjänsteutövningen och inte var en harmlös gåva. Visshet om att förmånen är otillbörlig krävs inte – det räcker att den tilltalade insåg att förmånen var ägnad att påverka. Preskriptionstiden är fem år för normalgraden och tio år för grovt brott.