Trafikbrott i Sverige – straffskala och statistik
6 brottstyper – straffskala, påföljdsfördelning och statistik
Trafikbrott regleras huvudsakligen i trafikbrottslagen (1951:649) och lagen om straff för vissa trafikbrott. Kategorin omfattar brott som begås i trafiken – framför allt rattfylleri, olovlig körning och smitning från olycksplats. Det är en av de vanligaste brottskategorierna i Sverige sett till antalet lagföringsbeslut.
Rattfylleri innebär att föra ett fordon med en blodalkoholhalt över 0,2 promille. Grovt rattfylleri – med blodalkoholhalt över 1,0 promille eller kraftigt påverkad av annat medel – ger fängelse i högst två år. Körkortsåterkallelse följer i princip alltid vid rattfylleridomar, och spärrtiden varierar från ett till tre år beroende på omständigheterna.
Olovlig körning – att köra utan giltigt körkort – förekommer i tusentals fall per år. Ringa olovlig körning ger böter, medan grov olovlig körning (upprepade gånger eller vid indragen behörighet) kan ge fängelse i upp till sex månader. Smitning från trafikolycka, alltså att lämna en olycksplats utan att stanna, ger böter eller fängelse i upp till ett år.
Vårdslös körning innebär att framföra ett fordon på ett sätt som innebär fara för andra trafikanter. Grov vårdslöshet i trafik kan ge fängelse i upp till två år. Kombineras trafikbrottet med narkotikapåverkan – rattfylleri under påverkan av narkotikaklassade preparat – bedöms det som grovt rattfylleri oavsett hur liten mängd som påvisas i blodet. Alkolås kan erbjudas som alternativ till körkortsåterkallelse vid vissa rattfylleridomar.
Senast uppdaterad: april 2026. Källa: BRÅ, Kriminalvården och Domstolsverket.
Alla trafikbrott (6 st)
Rattfylleri
Lag om straff för vissa trafikbrott 4 §
Grovt rattfylleri
Trafikbrottslagen 4a §
Olovlig körning
Lag om straff för vissa trafikbrott 3 §
Grov olovlig körning
Trafikbrottslagen 3 §
Smitning från olycksplats
Trafikbrottslagen 5 §
Vårdslöshet i trafik
Trafikbrottslagen 1 §
⚠️ Observera: Informationen på denna sida är baserad på statistik och allmän kunskap om svensk rättspraxis. Den utgör inte juridisk rådgivning. Varje enskilt fall bedöms individuellt av domstolen.