Sveriges 10 mest spektakulära brott

Fredagen den 28 februari 1986, strax före midnatt. Stockholms gator är kalla och tysta. Sveriges statsminister Olof Palme och hans hustru Lisbet promenerar hem från biografen Grand på Sveavägen efter att ha sett filmen Bröderna Mozart. De har avböjt livvaktsskydd för kvällen. Plötsligt kliver en man fram ur mörkret vid hörnet av Tunnelgatan och avlossar två skott. Det första träffar Palme i ryggen och dödar honom nästan omedelbart. Det andra snuddar Lisbet Palme i ryggen.

Gärningsmannen springer uppför Tunnelgatans trappor och försvinner in i natten. Sverige vaknar nästa morgon till en av sin histories största tragedier. Det som följer är världens längsta mordutredning – 34 år av spår som leder in i återvändsgränder, misstänkta som frias och konspirationsteorier som florerar.

Christer Pettersson greps 1988 och pekades ut av Lisbet Palme i en kontroversiell vittneskonfrontation. Han dömdes för mordet i tingsrätten 1989, men friades av Svea hovrätt samma år på grund av bristande bevisning. Pettersson avled 2004 utan att ha dömts.

I juni 2020 avslutade chefsåklagare Krister Petersson utredningen och pekade ut Stig Engström – den så kallade «Skandiamannen» – som den sannolika gärningsmannen. Engström hade befunnit sig på brottsplatsen den aktuella kvällen och lämnade motsägelsefulla uppgifter till polisen. Han avled 2000, vilket innebar att åtal aldrig kunde väckas. Utredningen lades ner.

Under vintern 1991–1992 spred sig skräck genom Stockholms förorter. Någon sköt slumpmässigt mot människor med invandrarbakgrund – på busshållplatser, utanför pizzerior, genom butiksrutor. Skytten använde ett gevär utrustat med lasersikte, vilket gav honom smeknamnet «Lasermannen» i medierna. Offren hade en sak gemensamt: de hade alla utländskt utseende.

Totalt sköts 11 personer, varav en – studenten Jimmy Ranjbar – avled av sina skador i november 1991. Polisen stod länge handfallna. Trots en massiv utredning med tusentals tips dröjde det till juni 1992 innan den 39-årige bankrånaren John Ausonius greps efter att ha identifierats via fingeravtryck från ett av brottsplatserna.

Ausonius motiverades av ett rasistiskt hat. Under rättegången framkom att han, trots sitt eget delvis utländska ursprung (hans far var ungrare), hyste ett djupt förakt för invandrare. Han dömdes i december 1994 till livstids fängelse för mordet på Ranjbar samt tio fall av mordförsök.

2016 åtalades och dömdes Ausonius även i Tyskland för mordet på den judiska kvinnan Blanka Zmigrod i Frankfurt 1992 – ett brott han begått under en resa utomlands mellan skjutningarna i Stockholm. 2018 tidsbestämdes hans svenska livstidsstraff till 30 år av Örebro tingsrätt.

Historien om Thomas Quick är berättelsen om hur rättsstaten kan gå fel på ett närmast ofattbart sätt. Sture Bergwall – som under namnet Thomas Quick vårdades på Säters rättspsykiatriska klinik – började i början av 1990-talet erkänna mord. Inte ett. Inte två. Hela åtta stycken, spridda över Sverige och Norge.

Mellan 1994 och 2001 dömdes han för sex mord i separata rättegångar – bland dem mordet på den norska flickan Therese Johannessen (1988) och det israeliska turistparet Yenon Levi och Francine Levi (1988). Det fanns inga tekniska bevis. Inga vittnen. Inga vapen. Domarna vilade nästan uteslutande på Quicks egna erkännanden och utlåtanden från hans terapeut.

Sanningen började rulla upp 2008 när journalisten Hannes Råstam granskade fallet för SVT. Det visade sig att Quick hade matats med falldetaljer av sin terapeut och polisen, att han erkänt under påverkan av stora mängder bensodiazepiner, och att de «minnen» han redovisade inte stämde med verkligheten. Quick – som nu återtog sitt födelsenamn Sture Bergwall – tog tillbaka samtliga erkännanden.

Mellan 2010 och 2013 beviljades resning i alla sex mordmål, och Bergwall frikändes i samtliga. Det var det mest omfattande justitiemordet i modern svensk rättshistoria. Bergwall frigavs 2013 efter att ha suttit inspärrad sedan 1991.

Den 16 augusti 1998 hittades fyraårige Kevin Hjalmarsson livlös på ett järnvägsspår i Arvika. Polisen drog snabbt slutsatsen att två jämnåriga pojkar – båda bara fem år gamla – hade dödat Kevin genom att slå honom med stenar och sedan lägga honom på spåret. Sverige skakades: kunde verkligen småbarn begå mord?

Pojkarna var under straffmyndighetsåldern på 15 år, vilket innebar att de inte kunde åtalas. Men i praktiken blev de dömda av medierna och allmänheten. Deras familjer tvingades flytta från Arvika. De två pojkarna växte upp med stämpeln att ha dödat ett barn.

Nästan 20 år senare, i november 2017, sände SVT:s Dokument inifrån en granskning som vände upp och ner på allt. Journalisten Hannes Råstam (som även avslöjade Quick-skandalen, men avled 2012) hade påbörjat granskningen, och den fullföljdes av Dan Josefsson. Dokumentären visade att polisens utredning var bristfällig: förhören med de små barnen var ledande och manipulativa, rättsläkarens utlåtande motsade polisens teori, och det fanns inga tekniska bevis som band pojkarna till Kevins död.

Granskningen pekade istället på att Kevin sannolikt avled till följd av en olycka eller en vuxens handlingar. Riksåklagaren beslutade 2018 att inte återuppta utredningen, med hänvisning till att det gått för lång tid. Fallet förblir formellt olöst.

I juni 2001 samlades EU:s stats- och regeringschefer till toppmöte i Göteborg. Tiotusentals demonstranter från hela Europa strömmade till staden för att protestera mot globalisering och EU:s politik. Det som skulle bli fredliga protester urvattnade till kaos.

Den 14 juni stormade demonstranter Hvitfeldtska gymnasiet där aktivister inhystes, och våldsamheter bröt ut på Göteborgs gator. Men det var den 15 juni som den verkliga chocken kom: polisen öppnade eld med skarp ammunition mot demonstranter vid Vasaplatsen. 19-årige Hannes Westberg sköts i ryggen med en kulspruta och svävade mellan liv och död i flera dagar. Totalt sköts tre personer av polisen – alla överlevde.

Det var första gången sedan Ådalen 1931 som svensk polis sköt skarpt mot demonstranter med dödligt resultat som avsikt. Bilderna av blodet på gatorna och den skjutne Westberg gick runt världen. Efteråt följde en storm av kritik: hade polisen överreagerat? Varför användes skarp ammunition mot civila?

I rättegångarna som följde dömdes ett 50-tal demonstranter för våldsamt upplopp och skadegörelse. Polismannen som sköt Westberg åtalades för tjänstefel men friades. Ingen polis dömdes för skjutningarna. Domar mot demonstranter var ovanligt hårda – flera fick fleråriga fängelsestraff.

Den 18 mars 2008 hittades 29-åriga Sara Lundblad död i badkaret i familjens bostad i Arboga. Hennes make Martin Jonsson larmade ambulans och uppgav att hon drunknat. Initialt bedömde polisen dödsfallet som en olycka – en ung kvinna som somnat i badkaret. Fallet lades ner.

Men Saras familj vägrade acceptera den förklaringen. De tryckte på för en ny utredning, och 2009 öppnades fallet igen. Denna gång granskade rättsläkare kroppen noggrannare och fann skador som inte stämde med en drunkningsolycka. Digitala spår visade att Martin Jonsson hade gjort misstänkta sökningar på internet före Saras död.

I januari 2010 greps Martin Jonsson, misstänkt för mord. Rättegången blev en av de mest uppmärksammade i svensk kriminalhistoria, inte minst för att bevisningen till stor del var indicier – det saknades direkta bevis. Åklagaren byggde sitt mål på en kedja av omständigheter: Jonssons beteende, de digitala spåren, rättsläkarens utlåtande och vittnesmål om parets problematiska relation.

Martin Jonsson dömdes i mars 2010 till livstids fängelse för mord av Västerås tingsrätt. Domen fastställdes av Svea hovrätt. 2020 omvandlades livstidsstraffet till ett tidsbestämt straff om 21 år.

Klockan 05:18 på morgonen den 23 september 2009 vaknade Stockholms södra förorter av ett dovt dunkande. En helikopter av typen Bell 206 JetRanger svävade in över industriområdet i Västberga och landade på taket till G4S:s kontantdepå – ett av Sveriges mest bevakade byggnader. Ombord fanns maskerade rånare beväpnade med automatvapen och sprängmedel.

Rånarna slog sig in genom taket med släggor och explosiva laddningar, tog sig ner i byggnaden och fyllde väskor med kontanter. Hela operationen var minutiöst planerad. Larmet gick till polisen, men här kom rånets mest geniala – och fräcka – detalj: rånarna hade i förväg placerat en fejkad bomb vid polisens helikopterbas i Myttinge på Värmdö. Bomben var en attrapp, men polisen vågade inte ta risken. Deras egna helikoptrar stod kvar på marken.

Utan helikopterinsats kunde polisen bara se på medan rånarna lyfte från taket och försvann i gryningsljuset. Helikoptern hittades senare övergiven vid Arninge norr om Stockholm. Bytet uppskattades till omkring 39 miljoner kronor, men det exakta beloppet har aldrig bekräftats av G4S.

Under de följande månaderna greps flera misstänkta. Huvudmannen Alexander Eriksson dömdes till 7 års fängelse. Ytterligare flera medhjälpare dömdes till fängelsestraff. Delar av bytet har aldrig återfunnits.

Den 7 november 2019 sköts en 15-årig pojke till döds på Kockumvägen i Malmö. Han träffades av flera skott och avled på platsen. Mordet var inte slumpmässigt – det var en planerad avrättning i ett pågående gängkrig som plågade Malmös förorter. Det som gjorde fallet extra chockerande: både offret och de misstänkta gärningsmännen var tonåringar.

Utredningen ledde till att tre ungdomar under 18 år greps och åtalades för mordet. Under rättegången framkom en bild av en undre värld där barn rekryterades som skjutare just för att de kunde räkna med mildare straff. De dömda – 16 och 17 år gamla vid brottstillfället – fick ungdomspåföljder som av många uppfattades som oproportionerligt lindriga i förhållande till brottets allvar.

Mordet på Kockumvägen blev sinnebilden för den eskalerande gängkriminaliteten i Sverige. Statistiken talade sitt tydliga språk: antalet skjutningar i Sverige hade fördubblats på tio år, och offren – och förövarna – blev allt yngre. Bilden av att ungdomar sköt ungdomar på öppen gata i svenska städer chockade hela nationen.

Tänk dig att du är en av Sveriges mest eftersökta kriminella. Du kommunicerar via en telefon som kostar 15 000 kronor per halvår, saknar kamera och GPS, och lovar oknäckbar kryptering. Appen heter Encrochat, och den används av uppskattningsvis 60 000 kriminella världen över. Du tror att du är osårbar. Du har fel.

I april 2020 avslöjades att fransk och holländsk polis i hemlighet hade hackat Encrochats servrar och i realtid kunnat läsa miljontals meddelanden mellan kriminella. Operationen, med kodnamnet «Emma», hade pågått sedan 2017. Polisen hade installerat skadlig kod på Encrochats servrar som gjorde att varje meddelande kopierades till en polisserver innan det krypterades.

Resultatet var en tsunami av bevis. I meddelandena planerade gängledare mord, narkotikaaffärer, vapensmuggling och penningtvätt – ofta med häpnadsväckande detaljrikedom. Bilder på narkotika med kilo-angivelser, GPS-koordinater för leveranser, och till och med selfies tagna bredvid vapen och droger.

I Sverige ledde Encrochat-materialet till över 200 arresteringar och hundratals fällande domar. Narkotikabeslag för hundratals miljoner kronor gjordes. Men operationen väckte också juridisk debatt: var bevisningen lagligt inhämtad? Flera advokater ifrågasatte om den franska hackningsoperationen var förenlig med svensk lag. Högsta domstolen slog 2022 fast att bevisningen i princip kunde användas, men frågan fortsätter att diskuteras.

Natten till den 28 september 2023 skakades centrala Norrköping av en kraftig explosion. En sprängaddning hade detonerats vid ingången till ett flerfamiljshus på Händelögatan. Fasaden krossades, fönster slogs ut i flera kvarter och delar av trapphuset rasade samman. Flera boende skadades, och det var ren tur att ingen dog.

Sprängningen var del av en våldsvåg som hösten 2023 drabbade Sverige med historisk kraft. Under bara september och oktober det året genomfördes ett 30-tal sprängdåd och skjutningar kopplade till gängkonflikter. Våldet hade en ny och skrämmande dimension: attackerna riktades inte bara mot gängmedlemmar utan drabbade oskyldiga, inklusive barn och äldre, i deras egna hem.

Utredningen av Norrköpingssprängningen ledde till att flera unga män greps. Spåren pekade mot konflikten mellan nätverket kring den kriminelle ledaren Rawa Majid («Ransen») och rivaliserande nätverk. Återigen var de misstänkta förövarna unga – flera var tonåringar som rekryterats som «springpojkar» för att utföra sprängningar och skjutningar.

Fallet blev en av de utlösande faktorerna till att regeringen i oktober 2023 förklarade att Sverige befann sig i en «aldrig tidigare skådad» situation och lanserade ett omfattande krispaket. Visitationszoner, anonyma vittnen och hårdare straff för sprängningar blev verklighet.